Nar jag tanker tillbaka pa min barndom ser jag skrackbilder tydligast av allt. Ja, dom ganger dom skramde eller slog mig ar dom minnen som hardast sitter
Du a¤r det finaste jag vet. Du a¤r det dyraste i va¤rlden. Du a¤r som stja¤rnorna, som vindarna, som va?gorna, som fa?glarna, som blommorna pa?
Du hade mist den forsta illusionen Av den storsta myt vi hort sen vi var sma Men for min del var problemet av en helt annan natur For krogen stangde redan
Ha¶j dej pa? vida vingar Flyg min vackra fa?gel flyg a¶ver stadens torn och tinnar a¶ver land och over by Res dej ur askan av det som var fa¶rbra
Baten ar liten men sikten ar god, stjarnorna lyser sa tydligt i natt. Vinden har mojnat och havet ar lugnt, man ser redan ljusen fran land. Mannen pa
