Слова:
Ekdahl Lisa Med Kroppen Mod Jorden

att tusen tecken talar sitt tydliga sprak tusen tecken tydligt vill skilja oss at inte kan odet vara sa hart Ditt har lyste i solen da du hjalpte mig av med

Himlen och jag grat ikapp en regnig dag i april himlen och jag grat ikapp for ingenting blir som man vill Himlens vatten vacker den torra jorden ogats

Jag sag hostens sista lov falla fran sin gren dar vaxa nya lov i var men den trosten ar klen jag sag hostens sista lov sakta segla ner jag sorjer an

jag det var vi bada tva det var du, och det var jag for vi visste inte da att en sten i ett hjarta kan ingenting ra pa och om vi gjorde det med vilje

skugga faller dar han gar och hans hjartas djup ar som det djupaste vatten hans tanke nar hogt, hogre an det hogsta berg och han sa att hans blod kom att rusa i kroppen

nat man ser nan gang i bland Jag har ofta tankt pa dig pa vad du sett och vad du sagt och hur du vackt mina drommar som jag kvavde med mitt sjalvforakt